Husets historia

Gamla arrendatorsbostaden är ett panelat timmerhus på stenfot under tak av tegel på spån. Nedre våningen har en sexdelad plan och övervåningen har två spisrum och inrett hall. På husets framsida finns en glasveranda.

1800-talet

Enligt uppgift (2014) byggdes huset 1730. Tecken på att åldern stämmer syns på salens handhyvlade dörrfoder och övervåningens halvfranska dörrar med kammarlås. Den sexdelade planlösningen blev vanlig i början av 1700-talet för präster och militärer.

Huset nämns dock i kyrkans synprotokoll först mot slutet av 1800-talet. Vilket betyder att huset inte fanns vid gården tidigare. Det kanske stod någon annanstans under 1700-talet och större delen av 1800-talet, timmerhus var lätta att flytta. Huset finns inte heller med på några 1700-talskartor över Lovön och Prästgårdens ägor. Ett så stort hus missade inte dåtidens kartografer. En teori om husets eventuella ursprungliga placering var att huset tidigare stod vid Kantonområdet. På gamla kartor över Kanton fanns där betydligt fler hus än idag. Framförallt  längs förlängningen av kyrkallén in på Kantonområdet.

Alternativt är att huset är ett ”nybygge” från slutet av 1800-talet. Det sistnämnda har vi nu under hösten 2017 fått bekräftat genom en dendrokronologisk analys av ett par av timmerstocksbitar från husstommen. Analysen visar att timret är fällt vintern 1869/70 och har växt på Nämdö i Stockholms skärgård. Den äldsta stocken hade börjat gro vid sekelskiftet 1699/1700. Sprickornas utseende i timret tyder på att man började bygga genast med färskt virke vilket var lättare att forma. Med andra ord huset uppfördes år 1870 avsett som bostad för gårdens arrendator. Detta kan vara en följd av att år 1862 blev det tillåtet för prästerna att arrendera ut jordbruket.

1900-talet

1910 beslöts det att prästjorden skulle skiljas från prästbostaden och arrenderades ut av församlingen. För arrendegården infördes begreppet löneboställe.

I september 1915 förrättades en syn som underlag för att skilja det blivande lönebostället från prästbostaden.  Kontraktsprosten Bruncrona ägde bostaden (den gamla arrendatorsbostaden), drängstuga och stall. Arrendator Andersson ägde hushållskällare, en mindre byggnad, brygghus och hemlighus. Bruncrona och Andersson var då villiga att överlåta dessa byggnader till församlingen. Besiktningen av arrendatorsbostaden visade flera reparations- och förbättringsbehov, bl.a.:

  • Verandan ersätts av en ny.
  • Kökstak och väggarna panelas.
  • En köksförstuga med mjölkkammare, panelad och med cementgolv byggs.

sedd från Lovö kyrkas torn, Foto: Berit Wallenberg – 1922-08

Två små hus byggdes 1930: Göstas stuga och Martins stuga.

När vi renoverade serveringsgången, den f.d.. jungfrukammaren, hittade vi spår av husets första WC. Där fanns en gammal avlopp, nu fylld med cement, avtryck från ett kakelgolv och en vattenledning genom väggen från köket.

När arrendatorn, kyrkvärden mm Axel Öster pensionerade sig 1951 tog sonen Martin Öster över arrendet men Axel Öster bodde kvar i arrendatorsbostaden fram till sin död 1958. Sonen Martin flyttade då i stället in i huset som låg intill. Ett hus som tidigare använts som bostad för lantarbetarfamiljer på gården. Huset konverterades till ett enfamiljshus och där har också senare arrendatorfamiljer bott. Nu bor gårdens sista arrendatorfamilj där, Tom och Elizabeth Rydström.

Inför att Kantorn Anders Engström med familj flyttade in i den gamla arrendatorsbostaden 1977 gjordes en större renovering av huset. Huset hade under 60-talet farit illa och någon hade avlägsnat flera stödben till takstolarna på övervåningen. En sådan åtgärd betyder att husets bärande ytterväggar snart börjar röra sig utåt. Huset blev dock räddat, man satte in långa genomgående dragstål i övervåningens golv för att hålla ihop huset. Dragstålen kom i dagen vid renovering och ett av dem gick i en av rökgångarna i murstocken och har värmeisolerats i samband med tätningen av murstockarna. Dragstålen säkrade huset, men de gamla ytterväggarna lutade fortfarande synligt. Och i samband med att huset tilläggsisolerades på 70-talet sattes ny lodrät ytterpanel utanpå de lutande gamla väggarna. Samtidigt byttes också alla fönster ut och sattes i liv med de nya ytterväggarna. Inomhus i fönstersmygarna ser man tydligt den stora skillnaden i lutning mellan väggarna. Charmigt att allt inte är rakt men problematiskt när man ska tapetsera med mönsterpassning, tapeter med lodräta linjer i mönstret har inte varit att tänka på. Golven i sovrummen på nedre våningen tilläggsisolerades och gipsväggar och nya innertak monterades. Mjölkkammaren delades upp i badrum och skafferi. Hallen på övervåningen inreddes.

År 1996 under perioden då Kantorsfamiljen bodde i huset styckade kyrkan av huset och omgivande trädgård från lantbruket. När Anders och Gerd Engström sedan hade gått bort sålde pastoratet huset 2014 och är idag en villafastighet.

Bilder inför försäljningen 2014